På lördag…
…kommer äntligen mamma och pappa hem till Sverige igen. Då är det banne mig min tur att få sitta i knä och bli kramad och lyssnad på. Eller kommer de två platserna på en gång bli upptagna av de där små dvärgarna som bor i mitt hus? Attans också…
Fast då kan jag och C äntligen få lite tid tillsammans. Kanske en promenad, kanske hinna avsluta ett samtal.
Men det här blev förhoppningsvis sista inlägget på ett tag som handlade om småbarnsföräldragnäll. Jag vet inte om det är tröttsamt att läsa om det, men det är i alla fall tröttsamt att vara en gnällig småbarnsförälder!
Mia said,
Juli 22, 2009 @ 11:09
Vilken sötnos! (Även om jag har förstått att knottet är lite påfrestande ibland ;))
Hoppas att ni får det lugnt och skönt du och C nu. Det lilla kan kännas så stort ibland - som en promenad till exempel.
KRAM