Att lyckas

…en natt i väntrummet på barnakuten läsandes Amelia från 2006?

…eller två sjuksköterskor som är sura för att jag stör deras nattfrid med min femmånaders bebis? (märk väl, vi var de enda patienterna)

Ganska jobbigt.

…bestod huvudsakligen i att få en hudförändring på/i ögat bortopererad. Inte odelat angenämt kan man väl säga. Bedövning i all ära, men tro mig en stor del i att man kan utföra operationer under lokalbedövning är att man faktiskt slipper SE vad det är läkaren sysslar med.  Det såg ut som jag blev attackerad av knivar och käppar idag, vilket jag väl i viss mån blev också. Kanhända var det inte heller så smart att trycka i sig kaffe och wienerbröd i ren nervositet timman innan heller…
Efter operationen belönade den snälla maken C sin (redan lätt sockerstinna) modiga  fru med en snickers och den lilla bebisen belönade sin modiga mamma med en slemmig och snorig puss.

Men jag har även gjort en intervju för bokprojektet idag och undrar nu om juridikstuderande är ja, jag vet inte vad jag ska säga, dock inget ont om min informant men kanske om hennes kursare?

Nu sitter C och läser sin nyinköpta “Hem ljuva hem”. Jag har lovat att inte berätta på hans jobb att han köpt en sådan tidning. För de bilmekande macho-data-konsulterna kan nog det bli för mycket rent av…

- Jag är verkligen ledsen men vi har dem inte i svart i hans storlek, sa expediten i skoaffären.

- Det gör inget, sa jag glatt. Dom här är jättefina.

- Ja men dom är ju r-ö-d-a.

Har jag missat något? Får man inte välja rött till en pojke?

(Den enda anledning jag skulle kunna tänka mig att inte välja rött är för att man skulle vara rädd att omgivningen skulle uppfatta en som väldigt rödtänkt politiskt, fast nej, inte ens det argumentet håller.)

… och jag förstår inte varför. För egentligen är inget dåligt. Jag känner mig bara tokledsen.