Att lyckas

Julförberedelserna är i full gång och idag har min (som han själv misstänker, det är inte min idé från början) lätt aspbergerstinna make gjort köttbullar.

Herregud, sa jag, Du har ju lagt dem i perfekta rader. Till och med i stekpannan!!!

Det är för att det är aspburgare, replikerade C, det är annat än dina dampbullar det.

Vad säger man om det?

För övrigt så är jag mycket nöjd med treåringens egengjorda julklappar. Mormor får en pärlplatta i form av en bil och morfar ett halsband gjort av garn och pärlor. Jag ser det nu som det ultimata beviset på att könsroller kommer utifrån. Säg inte emot mig.

Så himla mysig förmiddag idag. Visst är han toksöt min lilla gullegosis?

Och som ni ser så är vi väl förberedda inför julen med brandsläckare i hörnet.

Inget särskilt att skriva om idag. Råkade bara ha några minuter över. Minstingen sover och stora killen badar i baljan med 300 båtar och plastankor (ungefär).

Jag har inte gjort något mer åt karriärcoachen. Nästa steg är att skriva ett mail där jag förklarar vad jag tycker om hennes coachning och framförallt hennes attityd. Men jag gör det efter jul.

Det har kommit massor av snö också. Snacka om att julstämningen infann sig!

 Jag har blivit helt besatt av att rimma
så besatt att min man nästan börjat svimma
för han vill inte ha fler sms
med flera ääääh vad f-n nu kom jag inte på något.

Men så här skoj har jag det för tillfället. Pigga upp dagen, skicka bara sms på rim! Läs och låt dig inspireras!

Vi är tjuriga nu som då
och slurk vill vi inte få.
Liten kille är så trött
men vägrar somna sött.

Och jag är slut
av allt detta tjut
Klockan är mer än fem
dags för dig att komma hem

Mycket gnäll
det är ikväll
Jag är så trött på tjut
och önskar att hosta och feber ska ta slut
Och var är du
just i detta nu?

Kanske vill du ha en kyss
Och lite nattligt hyss
Kom till mig
och låt mig gosa dig!

Gissa vem som vaknade sekunden efter att det smset hade skrivits???

Idag ringde jag facket och pratade med ansvarig för karriärcoacherna. Hon tackade för informationen och tyckte att det här var mycket allvarligt. Lovade att ta itu med det efter sitt långa jullov som börjar i morgon. Hon erbjöd mig också möjligheten att få prata med en annan coach. Det erbjudandet lär jag väl knappast anta.

Nästa steg är att maila till karriärcoachen och tala om vad jag tyckte om hennes s.k. coachning. Jag har lovat kvinnan på facket en kopia på mailet så att hon har något mer konkret att gå efter.

Kan det vara så att det gått mode i coacher? Är det för lätt att utbilda sig till det? Kan vem som helst bli och kalla sig coach?

Jag är fortfarande irriterad. Trodde liksom mer av Sveriges Ingenjörer..Men det känns bra att göra något konstruktivt av ilskan så att inte någon får sig en ordentlig knäck av den här coachen.

Mitt fackförbund, sveriges ingenjörer erbjöd nyligen sina medlemmar tre samtal med en karriärcoach. En jättefin förmån egentligen om det nu hade varit en bra sådan. Men var i h-e fick de tag på det stolpskott jag pratat med? Jag säger inget mer utan låter några citat ur våra konversationer tala för sig själva. Jag är riktigt förbannad. Och det ska beställaren på SI få veta också.

coach: Men vad är det du skulle vilja jobba med?
jag: Jag vet inte riktigt, men jag vill bort från min nuvarande bransch. Jag vill inte jobba alls med det jag har utbildat mig till.
coach: Jaha, och vem tror du skulle vilja anställa dig då?

coach: Jag låter som en skolfröken. Men du inbjuder till det.

coach: Det låter som din man skulle behöva lite egen-tid.

coach: Du borde komma ut och träffa folk. Låta dig inspireras och få igång din kreativitet.

(jajamen där fick hon till det, någon som minns min julmarknad)

coach: Vad har du för månadslön?
jag: 34 000.
coach: Ja det var ju inte mycket.

(????)

coach: Ditt CV är verkligen inte bra. Det där måste du skriva om.
jag: Jaså, jag har faktiskt blivit erbjuden fem jobb med just det där CV:et.

coach: Jag tycker ni ska skaffa barnvakt. Har ni inga bekanta med tonårsbarn så att ni kan gå på bio eller så ibland.
jag: Jag vill faktiskt inte lämna min bebis till en tonåring eller någon annan som vi inte känner. Och dessutom så vill han inte äta något annat än bröstmjölk det är svårt att lösa då.
coach: ja ni skulle verkligen behöva egentid tillsammans du och din man. Ert äktenskap kommer inte att hålla annars.

(???)

coach: Jag försöker få er vardag att fungera. Komma med bra och konstruktiva förslag.
jag: men jag tycker att vår vardag fungerar ganska bra.

coach: Ja som småbarnsföräldrar så är man ungefär som utan hjärna.

Jag vet att det är lösryckta citat men samtalet var hemskt. Hon lyssnade inte. Hon förutsatte att vårt liv var kaos. Om hon hade lyssnat på mig så hade hon förstått att jag och C får vår vardag att fungera ganska bra. Att vi lyssnar på varandra, hjälper varandra, är jämställda.

Och vad som också upprör mig var att hon när hon hörde om min civilingenjörs och doktorand-bakgrund så ansåg hon inte att man kunde göra något annat.

Fy Fan.

Gårdagen hade alla förutsättningar att bli riktigt lyckad och mysig. Dagen innan hade vi varit i Uppsala och träffat kompisar och nu skulle vi ha en mysig dag hemma. Bara vi. C och treåringen skulle köpa julgran. Och sedan skulle vi baka julkakor.

Men så blev det kaos. Bebisen ville inte sova förmiddag. Jag tokledsnade på att han bara gnällde och att han vägrar att äta annat än bröstmjölk. Jag blev ännu surare över att det var stökigt hemma och att det var grått och trist ute osv osv. Och sen började det krypa otäckt i ben och armar…

Ni inser säkert att problemet inte var ovannämnda utan något annat dvs att jag imorgon ska träffa min chef och prata om återkomsten till arbetslivet efter min mammaledighet.

Så nu har jag skrivit en grovplanering på hur jag ska kunna växla över till något annat. Välja en annan yrkeskarriär.

Till chefen säger jag att jag ska jobba deltid för det har jag som småbarnsförälder rätt till.

När grovplaneringen var skriven så hade alla krypningar i benen försvunnit. Och inte längre störde jag mig på att det var stökigt hemma.  Fast bebisen ska däremot inte få komma undan den där matvägran längre. Det funkar INTE i längden.

Jag är fortfarande lätt euforisk efter helgens framgång på julmarknaden. Inte hade jag kunnat föreställa mig att så många skulle gilla det som JAG hade gjort och att så många ville köpa av mig.

Och nu kommer så klart funderingarna, ska jag fortsätta? Ska jag skapa det där lilla hobbyföretaget jag drömt om? Ordna kurser? Ha en liten webbshop? (Jag har faktiskt redan skickat iväg en mailförfrågan om friluftsmuseet vill vara återförsäljare för mina produkter)

Ni som vet, är det svårt att driva företag i liten skala? Tycker ni jag ska satsa? Det kommer aldrig (eller ja man vet ju aldrig) bli tal om huvudsaklig försörjning men att göra det bara för att det är kul är väl inte fel?

Jag känner mig fortfarande typ oövervinnerlig så det är kanske bäst att smida medan järnet är varmt (för att vara lite klyschig) ?