Att lyckas

(Detta telefonsamtal mellan mormor och treåringen har helt fräckt avlyssnats. Däremot är det okänt exakt vad mormor säger)

- Hej Mommo. Vi har varit i gummihus.

- Jaa. Av sten.

- Dom hade källare. Och brunn. Med vatten.

- Man hade hink och snöre.

- Det fanns vild man också. Av sten. Vi sa hej.

- Jaa. Och många våningar.

- Hejdå.

…för imorgon är det äntligen dags för sommarens “stora” resa. I en veckas tid ska vi vara på Österlen, äta god mat, njuta av ljumma kvällar vid havet, mysa på små caféer, fynda på loppisar, fundera ut en egen teori om Ale stenar, … (Jag återkommer givetvis med rapport om hur idyllisk och perfekt vår semester blev;-))

Men först ska vi hälsa på hos min mormor och morfar och det är där vid Vätterns strand som kanske de två mest efterlängtade personerna i världen kommer att möta oss och skänka fyra örnar ro. Jag snackar givetvis om mina föräldrar, kanske världens bästa och roligaste barnvakter!

Uppstressade mamman har blivit sig själv igen. Några dagar i de bortresta föräldrarnas hus med roliga utflykter och glada barn var allt som behövdes. Det är helt klart en underskattad sorts semester det där med att låna någon annans bostad. Hemma hos mamma och pappa finns ju allt till och med en välfylld frys som vi kunde gå och plocka i. Och utflyktsmål fanns det mängder av: fantastiskt fika på Taxinge slott (vi var dock inte de enda som lockades av detta), gulliga djur på Tore Källberget, fina lådbilar att köra på Lådbilslandet (treåringen var i extas, vi föräldrar satt och solade oss på en bänk större delen av dagen) och spännande trädgårdar hos antroposoferna i Järna (där för övrigt världens godaste kaffe har druckits).

Stärkta av semestern tömde vi vårt uterum på ved igår. Så snart vi orkat skrubba rent därinne kan vi börja inreda det. Jag vill ha en liten kamin därinne. Tänk så mysigt med kvällar i ett uterum som har en sprakande eld…

Den stora stubben ni ser på bilden är för övrigt inte en stubbe utan en trumma. “Mamma, du måste dansa”, sa treåringen. Han trummade, jag dansade och pappa skrattade.

Idag firar jag och C fyraårig bröllopsdag. Det är inte lätt att få till bröllopsdagsfirande med två småttingar, men vi köpte hem bakelser och satt på altanen och fikade och myste en riktigt lång stund (sedan vaknade minstingen och var döarg). Vi har blivit duktiga på att ta tillvara de små stunder som bjuds. Kanske är det därför som vi är så lyckliga tillsammans?

Trevlig midsommar!

Igår provsmakades trädgårdens första (och än så länge enda) mogna jordgubbe. JÄTTEGOD!

Jag har nog aldrig trott att jag skulle bli trädgårdsbiten, men efter snart ett år i eget hus så har jag insett att det är helt fantastiskt att fixa i trädgården. Glädjen över att se hur det växer och blommar är obeskrivbar.

Idag regnar det till alla gräsmattor och växters stora glädje. Till min också. Även om det är fantastiskt med sol och värme så behövs det efter ett tag ett rejält regnväder för att man ska kunna uppskatta solen igen. Kanske gäller det det mesta?

På en vecka kan livet förändras fullständigt… Är världens lyckligaste nu (trots att det fortfarande gör ont både här och där, vi människor borde vara smartare konstruerade… )

Vår lillkille