Det var inte min dag idag. Om jag var jetlaggad igår kväll så var det inget mot hur det var idag. Minstingen vaknade fem och sen gick det inte att somna om.

Klockan 11 däckade jag i vilrummet på jobbet efter att i drygt tre timmar kämpat mot huvudvärk, trötthet och gungande golv.

Klockan 14 fick jag vansinnigt ont i magen. Kunde inte andas ordentligt, inte ställa mig upp, blev varm och svettig.

Klockan 15 kom man och barn och hämtade hem mig.

Nu mår jag bra igen. Är lite lagom trött och ska snart gå och lägga mig. Funderar på vad som hände egentligen. Sömnbrist, för lite vila, ovanan att vara “instängd” på kontor och inte få styra sin egen tid och för lite dagsljus är heta kandidater. Imorgon ska jag be min chef om en ny arbetsplats. Jag vill inte sitta i ett mörkt hörn mer där man inte ens kan skymta ett fönster.

Imorgon ska jag även äta lunch med min mentor på jobbet. Även fast jag har planer på att byta karriär så snart det bara går så måste jag ha det drägligt där jag är nu och jag hoppas få lite tips och stöd av henne. Jag orkar inte ha tråkigt på jobbet längre.

Efter dagens tur till botten så kan det bara bli bättre, tror ni inte det?

Men hallå, tänker ni säkert, är inte du småbarnsförälder? Van vid att gå upp tidigt och få för lite sömn.

Ja det är ju det som är det konstiga. Ja fattar faktiskt inte riktigt vad det är som gör mig så trött. Kanske är det kontorslandskapet, känslan av att alltid vara påpassad? Hur som helst så känns det som att ordet jobb nog är en förkortning av ordet jobbigt.

Glad för att hon frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att bli typ mentor/samtalspartner åt hennes dotter som ska börja en teknisk utbildning i höst.

Ledsen för att hon i princip skickade med dotterns CV och berättade om hur höga betyg dottern har. Jag skulle tacka ja även om dottern hade urusla betyg, det är inte det det handlar om!

Nu funderar jag på om dottern är en högpresterande tjej som ger sig in på något för att hon tror att det är det rätta. Eller så gör hon det för att hon verkligen vill. Jag hoppas innerligt på det sista.

Vi mjukstartar återgången till arbetet för mig. Den här veckan jobbar jag bara två dagar. Känns lagom.

Solen skiner, jag har skrivit på Boken, vi ska snart äta lunch och sedan ge oss ut och åka pulka!

Dessutom har mina tomatfrön grott.

Hallå, hjälp mig nu. Jag behöver ännu fler argument till varför inte föräldralediga ska missgynnas i löneförhandlingar. Argument till varför det är bra att pappor är föräldralediga. Argument till varför ALLA gynnas av jämställdhet.

Och vad säger man egentligen när någon kallar en för fundamentalistfeminist?

Är jag full av entusiasm och energi inför framtida stordåd på kontoret?

Näe.

Är det här mitt extraknäck tills jag växlat över till min andra bana?

Alla gånger!!!

Var bebisen överlycklig när jag kom hem igen?

Japp. Han har ju fortfarande inte insett vitsen med att äta vanlig mat. (suck)

Kommer jag att överleva att vara tillbaka på jobbet?

Antagligen, insikt nummer två hjälper liksom till…

Hemma hos bästa dagiskompisen finns väldigt fina möbler. Och fint porslin som man förmodligen får skäll för om man råkar ha sönder. Bästa dagiskompisens mamma ber om ursäkt för att det är lite stökigt. Imorgon kommer städhjälpen, säger hon. Hon är också lite upprörd över att deras barnflicka har flyttat. Nu måste hon hitta en ny. Ja man behöver verkligen en barnflicka när ens man är chef över 3000 personer och inte ens kan ”vabba”. Ja han tjänar ju så mycket att det blir enormt ekonomiskt bortfall ifall han skulle vara föräldraledig. Och dessutom kan han inte vara borta från jobbet. Inte utan månader av planering. 

Vi brukar hjälpas åt, säger jag och känner hur orden liksom upplöses i tomma intet av  alla fina möbler.

Fast hemma igen känns det bättre. Vet inte om jag är så sugen på att byta mitt icke-perfekta hem mot hennes dyra. Vi gör ju liksom det här tillsammans min man och jag, det här med familjen och livet.

Därför äter jag nu upp den sista chokladbiten som fanns i C’s chokladask. Den som han fick i söndags av mig. Det är inte alls snällt av mig att göra så, men just nu känns det som enda sättet som jag kan bli lite gladare på.

Just nu dricker jag kaffe ur min nya och fina muminmugg som min fina man har gett mig. Jag ska alldeles strax skriva på Das Buch.  Har gjort en spännande intervju som gett massa ny input till projektet. DET är en bra start på veckan det!

(Och jag ska göra mitt bästa för att inte oroa mig för jobbstarten. Det är faktiskt två veckor dit̷